T:
Vi hann redan vara knappa två dygn ute landet så fick vi redan besök – och kul så! Johanna kom med Bellis och Bianca, som tillsammans med Liv sprang omkring som yra höns mellan gungan, trampolinen, sandlådan och vinden. Allt det roliga skulle upplevas genast och helst på samma gång. Jag avundas lite den här barnsliga glädjen – att så längta efter någonting att man på riktigt är helt totalt uppslupen när man äntligen får uppleva det igen. Jag minns det samma från min egna barndom då jag ute på Haxalö genast skulle springa och se alla platser och leka alla lekar redan första dagen man anlände till ön. Det var helt härligt. Så vad gjorde jag som allvarstyngd (:)) vuxen när vi kom hit? Dammsög golvet så att Juni skulle kunna krypa, packade upp matpåsarna, tillredde mat, diskade och var till slut så trött att vi gick och lade oss samtidigt som Liv. Om jag skulle få välja (vilket man i praktiken inte kan) så skulle jag lägga mig på soffan, ta en god bok, en flaska gott rödvin, en påse chips, sätta på radio Vega, kanske lösa fredagskorsordet och sedan krypa till sängs när jag blir trött.
Jag passade på och tvättade bilen som blivit allvarligt smutsig på vår Europaresa. Samtidigt putsade jag grillen eftersom vi idag skulle grilla korv till lunch. Och inte vilken mjölkorv som helst utan god och äkta Mörbykorv. Jag noterar att grillen håller på att ta sina sista andetag så jag besluter mig för att genast köpa en ny. Lite funderade jag i fjol på att köpa en gasgrill men tror att jag ändå kommer att stanna vid en kolgrill igen. Dom har sin charm och vi är inga himogrillare, som behöver 1*2 m grillyta eller extra kokplattor utanför huset. Kanske jag ändrar mig senare – får se.
Dagens motionspass blir trädgårdsarbete. För att göra det hela mera intressant sätter jag på mig pulsmätaren. Och nu skall alla fö höra sanningen: 1 h trädgårdsarbete gav upphov till en medelpuls på 135 och maxpuls på 160. På en timme förbrukar jag ca 650 kalorier. Enligt Polar – och här tänker jag inte spekulera hur pass korrekta utslag en pulsmätare ger. Men till klämmen och lärdomen: För den som tycker om att motionera för kondis, viktkontroll eller hälsa så är trädgårdsarbete helt super! Och om man tycker att frun eller mannen skulle vara i behov av sådan motion så är det bara att sätta honom eller henne i arbete i trädgården. Om han eller hon säger att bara ”äkta” idrott är nyttigt så är det bara att citera mitt data. I morgon tänker jag trots det här gå på länk eftersom jag anmält mig till HCR som går av stapeln om några veckor – och jag har varit två gånger på länk so far. Får se hur det kommer att gå…
T:
Gissa vad vi gör idag? Jo, vandrar till Mörby såklart! Det hör till våra rutiner och är samtidigt en väsentlig del av vår matanskaffning till Granbacka, och hem också för den delen. I Mörby träffar vi hela familjen Alm och lite av deras släktingar också. Det är vår i luften och det klipps äppelträd och några unga kalvar springer omkring i hagen. Vi köper det vi behöver (korv, kött, rökt nöt- och griskött, havregryn etc.) och traskar hem igen. Vi var ense om att vägen kändes kortare än normalt men kan inte riktigt luska ut vad det beror på. För att det är första promenaden för den här våren? För att vi alla har bättre kondis (hardly)? Resten av dagen går till roliga Granbacka aktiviteter: spel, läsning, lekar etc. På kvällen går jag ännu på en kort och mycket sakta länk (jag får nog jobba för att klara HCR under 2.30….) och sedan går vi alla i bastun. Notera: Ingen alkohol här, nej! Bastuölen har ersatts med en Fruity. Det här är ett steg i vår strävan att börja leva hälsosammare efter resornas mycket osunda leverne med bakverk, godis och rödvin så gott som varje dag. Nu blir det andra bullar och vi tar vita dagar ända till vappen. Jag känner moig stolt för beslutet men det borde vara en del av vardagen… En sak i sänder. Snart ryker kolhydraterna ur maten 
. Men inte idag förefter bastun lagar jag hamburgare åt familjen. Egenbakade semlor, nystekta biffar av Mörbys ekologiska kött, lite cheddar, tomat, kryddgurka, lök etc. Helt super gott och inte helt ohälsosamt i min mening. Idag igen stupar vi i säng. Promenaden, länken och bastun resulterar till att gardinerna i mina ögon dras ner för den här dagen.
T:
Efter en utomordentlig påskbrunch hos Torunn och Heikki (NB Erik och jag saknade nog knakispirogerna) styr vi stegen till Granbacka. Det här har jag sett fram emot en längre tid! Shoppingen sköts i Kyrkslätts Prisma eftersom vi inte hinner till Ekenäs till före kl. 18. Väl framme blir det bara lite grundläggande städning och middag för sedan dimper vi alla i säng. Vi är trötta efter att igår suttit uppe med Jonni o Vecki men glada för att vara ute på landet igen!
T:
Men jag tänker inte leva enligt de gamla traditionerna och vare sig späka mig eller någon annan i familjen för den delen heller. Nej, här skall det firas påsk och det skall vara roligt! Det blir en synnerligen aktiv långfredag visar det sig. Först kommer Mandelinska familjen på morgonkaffe och då dryftas det lite valnyheter osv. Barnen har ett kärt återseende och leker fint tillsammans. Efter kaffet avnjuter vi en härlig påsklunch hos mina föräldrar. En fisktallrik med skumppa till förrätt (Livs favorit! Ja, utan skumppan alltså), lammfile med en god grand reserva 1998 till huvudrätt och memma eller pascha till efterrätt. Väl uppvärma av detta, st yr vi stegen till Jonni o Vecki som snällt bjudit in oss på en extempore middag. Det blir en superb traktering och lite väl mycket vin (som jag märker först när vi drar oss hemåt), men jätte roligt. Under kvällens lopp planeras flera intressanta affärsidéer. Får se vilka vi förverkligar!
T:
Morgonmålet kl 06.45 visar oss den finska skärgården i all sin vårprakt. Inte så grönt ännu men i klart solsken så verkar den ändå mycket tilltalande. Och det är sååå skönt att vara hemma igen. Jag ångrar ingen del av resan men det gamla ordspråket ”borta bra men hemma bäst” verkar hålla sträck ännu. Åtminstone för min del.
Väl hemma gör vi som vi alltid gör: Marianne vill helst läsa post och tidningar medan jag inte kan slå mig till ro innan jag packat upp mina väskor och sorterat byket på sin plats. Jag morrar alltid lite åt min fru att göra som jag men hon kan väl packa upp senare lika väl. Liv har hoppat upp och ner hela förmiddagen eftersom Torunn och Bianca skall hämta henne kl 10.30. Själv tar jag mig till jobbet till en palaver och lite snack med kolleger. Senare på eftermiddagen har jag en annan palaver med två vänner, med vilka vi planerar att sparka igång ett nytt företag. Alla verkar vara tända på idén så vi listar allt tänkbart som till nästa skall göras och utredas. Det skall bli riktigt kul att sparka igång något nytt igen. Fondia har blivit så stort att det inte mera känns som en start-up där företagarna aktivt och energiskt tar hand om allt och alla. Fondia är snarast en korporation som får mer och mer rutiner och byråkrati. Det är oundvikligt när företaget växer men samtidigt mycket vemodigt. Jag saknar helt klart de första årens utvecklingsarbete och utmaningar.
T:
Ute till havs igen. Morgonen i hytten är mörk ända tills jag öppnar de mörkläggande gardinerna och solen lyser in med full kraft. Bländande. Östersjön är lugn och det går endast små krusningar på ytan. En enorm skillnad till vår resa åt andra hållet. Som om havet skulle välkomna oss hem igen .
Båtresan med Finnlines är alltid lika trevlig. Inte på grund av att båten skulle vara speciellt lyxig – snarast tvärtom. Här sitter vi igen bland långtradarchaufförer och njuter av den simpla tillvaron. Ingenting man kan göra dvs. ingenting man behöver göra, eller ens känna sig skyldig att göra. Är det inte lite snurrigt att man alltid borde göra så mycket för att inte få dåligt samvete? Om man reser utomlands så är det inte helt ovanligt att bekanta himlar sig om man inte sett just det och det monumentet eller något lika ointressant. Det bästa är ofta bara att vara och insupa just det atmosfär där man befinner sig. Läsa lite, ta en oplanerad promenad, lägga sig ner och se på himlen eller kanske bara stänga ögonen och ta en tupplur. Nej, det är inte bortkastad tid att göra det när man är på resa eftersom man kanske just då och på det sättet slappnad av bäst av allt. Att springa runt med kameran i högsta hugg och plåta allt men samtidigt ingenting är helt befängt. Hellre en vy av molnen i Provence som etsar sig in i minnet.
Och båtresan går som på räls igen. Måltiderna är bra och tiden där emellan fördrivs med vila och diverse spel. Ingenting går upp mot en weissbier i baren och en Uno-turnering med Liv.
T:
Jag vaknar kl. 6.45 och besluter mig för att gå ut på länk. Men först efter att jag gjort en liten försiktig morgonyoga i rummet som uppvärmning. För mig är yogan snarast stretching och en elak påminnelse om hur extremt ovig jag är. Något måste göras åt den saken! Precis bredvid hotellet är ett naturskyddsområde som nästan kräver att man styr stegen just dit. Och det är en fin upplevelse! Naturen är mycket kuperad och muskelvärken efteråt förtäljer att jag inte sprungit på en god tid. I skogen springer jag rätt så ensam. Jag springer förbi ett rådjur på ca 10 m avstånd och han/hon bara glor på mig men springer inte undan. Och lite senare seglar en stor rovfågel över mig bara för att försvinna in i skogens djup. Naturskyddsområdet innebär bl.a. att man inte får avvika från sandvägarna dvs. djuren får vara i lugn och ro i sitt eget habitat. Mera sådana här områden överallt i Europa och i synnerhet möjligast nära tättbefolkade områden så att alla får ta del av orörd och äkta natur.
Det är inte speciellt vemodigt som jag inleder den sista längre körsträckan för den här resan. Idag skall vi ta oss från Bonn till Travemünde, vilket beräknas ta knappa 5 timmar utan pauser dvs. ca 6-7 timmar med pauser. Trafiken löper i regel helt bra och till min stora förtjusning har vi största delen av vägen hastighetsbegränsningar! 120 eller 130 km/h räcker mer än väl och de flesta bilister håller sig väl till begränsningarna. Genast då det blir oreglerad dvs. fri hastighet så kommer mina vänner kamikazeförarna fram och vi blir några gånger omkörda i 200-250 km/. Jag har nu lite mera skinn på nosen än på vägen ner så jag gör som vissa andra och blockerar helt kallt omkörningsfilen då jag börjat min egen omkörning i 130 km/h. Att Audin som kommer 250 km/h måste tvärbromsa och vänta på mig bryr jag mig inte om. Det är hans problem och jag hoppas han svär och saktar in lite mera i fortsättningen.
På eftermiddagen stannar vi och vandrar i Lübeck, som är en förtjusande gammal Hansastad. Marianne njuter av att shoppa choklad medan jag hellre tittar på gamla byggnader. Liv struttar omkring glad av att inte behöva sitta i bilen. Hon är nog en av världens bästa bilåkare för sin ålder: Hon har knappast pipit på hela sabbaten fastän hon suttit mycket i bil och husbil utan videon, videospel eller annan elektronisk underhållning. För henne räcker musik, sagor på radion och hennes egna böcker och dockor.
Vi avslutar dagen med en kaffe i Travemündes gamla stad och efter det bär det av till båten. Vi kommer ombord redan kl. 23, vilket är verkligen bra för det kan lätt gå mycket senare. Vi sover alla gott och ingen märker när båten startar från hamnen kl. 03.
T:
Vi vaknar i vårt hotell med en ypperlig utsikt över hela Freiburg. Staden ser verkligen sympatisk ut och den bilden bekräftas då vi kör genom centrum. Det finns något mycket charmant i de mindre och äldre tyska städerna. De är städade, välordnade men samtidigt pittoreska. I Frankrike är småstäderna mera stökiga, kaotiska och icke-linjära: Ni ser min förkärlek till sådan som är ordnat och redigt men samtidigt vackert .
Vi kör mot Bonn och passar på att se Mariannes gamla hemmakvarter dels i Volmershoven och dels i en annan del av Bonn. Jag trodde (=fördomar) att Bonn skulle vara en tråkig stad med hemska höghus över allt men tji får jag för Bonn är riktigt vackert! En förvånansvärt grön stad med buskar, träd och gräsmattor över allt. Här kunde jag tänka mig att bo – inte för att jag tänker flytta hit för jag saknar en giltig orsak. Ännu hellre skulle jag bo tex. i Freiburg. Men det som verkar helt klart är att jag gärna kunde tänka mig att bo i Tyskland, Österrike eller Schweiz men däremot inte så gärna i Frankrike eller Italien. Dels är det språket men dels också den rediga och ordnade kulturen. En kultursnobb skulle helt säkert rynka på sin näsa av förakt för min barbariska uppfattning. Jag gör precis detsamma i motsatt riktning . Hellre ett trevligt korsvirkeshus och en BMW 530 än en bucklig Renault 106 och ett vackert renässanshus.
M:
Söndagsmorgon och idag hägrar en lyxbrunch som Mimi bokat åt oss. Vi har mycket goda minnen av den – för två år sedan var vi här på Jades och tvillingarnas dop. Vi blir inte besvikna utan smörjer kråset utan hämningar medan vi underhålls av amatörteaterentusiaster eftersom det råkar vara årsdagen för Lyons befrielse (fråga inte från vad, för det räckte inte undertecknads franskakunskaper).
Så börjar färden norrut mot Freiburg. Hotellet överraskar mycket positivt (Tripadvisor-etta ) – bla. önskar receptionisten mig välkommen genom att skaka tass. Vi tar en snabbismiddag på hotellets högklassiga restaurang och kryper till sängs vid midnatt…
M:
På morgonen vinkar vi av svärmor på Nice Cote d’Azur -flygfältet och vänder själva kosan mot Lyon där vi skall få träffa Mimosan igen. Resan går helt bra med bara momentana skrik av minstingen. Totte och jag utvecklar en ny affärsidé som gör oss riktigt ivriga och glada i hågen. Takten är god för Totte kom upp med en annan skojig igår kväll. Sabbatskreativitet?
Väl framme på Carlton Lyon (där vi var senast) blir vi positivt överraskade över det superfina hörnrummet vi tilldelats. Två franska balkonger, badrum med fönster, separat toa, mycket golvyta. Vi jogar med Liv efter en lång paus. Totte och Liv försvinner ner till baren för cocktail (cokis & uno & rödvin). Snart bär det av på middag till Mimi. Det blir en kväll med härligt franskt gourmetkäk och fint sällskap .
